Nyårsnatten 2010, blåste som bara den och sverige spelade hockey i JVM. Hur skulle vi göra....bryta upp vid tolv och gå ut för att skicka upp ljuslyktorna med barnen.....alla odds va mot oss att vi skulle lyckas skicka iväg något och matchen va spännande.

MEN SKAM DEN SOM GER SIG!! Barnen ville, så vi tog våra champngeglas och lycktorna...trotsade blåsten och bröt upp från matchen.

Det smattrade runt omkring och vi kämpade med elden för att få iväg lycktorna. Vid tolvslaget skålade vi och såg på när en (av två) lycktor blåste iväg. Jag och min väninna lovade varandra att nästa nyår skulle vi skåla in det nya året tillsammans förhoppningsvis med respektive).

Så va det 2011....

Ett år som gått på som en ångvält med mig och ska jag vara ärlig så känns det riktigt skönt att det är över. Visst är det ju så att större delen av året har varit riktigt bra, men de saker som inte varit bra har varit mer än det brukar och jag har aldrig hunnit landa ifrån ena saken när det dykt upp något annat. Så den senare delen av året har gått åt till att återhämta mig.

Början av året såg allt så ljust ut. Vågen visade lättare siffror, träningen gick utmärkt och jag hade träffat någon, som jag faktiskt trodde på. Han fick mig att må riktigt bra.

I februari dog en nära vän och det va riktigt tungt. Jag ville inte tro att det va sant. Låångt efter trodde jag att han skulle komma och knacka på dörren, som han brukade göra. Men nop. Jag har insett nu att han inte kommer knacka på igen.

Februari bestog också av en flytt. ÄNTLIGEN fick jag min lägenhet, som jag väntat på länge. Nu dröjer det innan jag flyttar igen.

I mars blev min älskade son 9 år. I år fick han inget kalas, för vi va iväg på fastlandet. Han spelade hockey med Graip. Dom är så grymt bra. Och jag är riktigt stolt över att vara hockeymamma till det laget. Det är så grymt roligt med hockey.

April va väll rellativt smärtfri. Rullade på i behagligt tempo.

I början av maj kommer nästa dråpslag. Ännu ett hugg i själen. Nästa dödsbesked. Min sons pappa fanns inte mer och blicken i min sons ögon när jag berättade kommer alltid finnas med mig. Min underbara son. En saknad som följer med hela tiden och som kommer att följa med ett tag till. Jag är glad idag, för att min son och jag fick tillfället att säga adjö och att jag tog det tillfället.

1 1/2 vecka senare får jag beskedet att även hans sambo gått vidare. En tragisk månad....mycke tragisk. Finner än idag inga ord.

Efter många turer med obduktioner osv, så får vi äntligen gå på en begravning i juni. Ett slags avslut, så man kan få gå vidare.

Så har halva året gått....vågen visar ännu lättare siffror, träningen är lite effektivare.....så långt går det ju bra. Men resten kan det väll vara nog av nu??

Tyvärr blir det ett uppbrott i relationen jag trodde så mycket på. Han fick panik i förhållanden sa han. Stackare. Detta sänkte mig totalt. Jag som ville tro att jag va så stark, fick nu inse att jag va bräckligare än jag varit på länge. Nu orkade jag inte längre. Jag gjorde det jag va tvungen till. Min sons intressen blev mer ett måste nu, det höll mig över vattenytan tror jag.

När jag sen får reda på att "han med paniken" träffat en ny (inte ens en månad efter), blev jag likgiltig. Dra åt....!!

Juli=SEMESTER!! Härliga semester med mycke bad, grillning och HOCKEY!!  Japp, klart det ska vara hockey på sommaren....

Dessutom följde vi med mina föräldrar till fastlandet och hämtade upp "Kungen av Thebe"

Laios

Ett litet yrväder kommer till familjen och har nu växt upp och blivit ett stort yrväder.

Augusti, det är min månad det och även detta år fick jag besök på min födelsedag  . Dessutom blev jag bjuden på Takida/Europe. Asgrymt!! Tack min kära vän för den behövde jag. (Även om det blev lite downfall).

Hösten och vintern har bara gått på i ett. Tyvärr har vågen börjat visa plus-siffror och träningen har avtagit en aning. Snön håller sig borta och det är grått ute.

Som tur är har jag kommit ifatt mig själv och känner att jag landar med båda fötterna på jorden igen. Jag tänker ta nya tag vad gäller träning och kost, fortsätta med att ge min son den trygga och roliga tillvaro som jag hela tiden gör. Jag tänker hålla alla energislukare på armlängds avstånd (långa armar).

Jag vill tacka ALLA ni som hjälpt mig att klara av detta år. Utan er som familj och vänner, hade jag haft ett ännu jobbigare år. Jag är så lyckligt lottad, som har en underbar familj som alltid ställer upp och sanna vänner som alltid finns där när jag behöver dom. Jag är även lycklig över den underbaraste i mitt liv, som håller mitt humör på en lagom nivå   Du är mitt ALLT min son!!

TACK ALLA NI SOM GÖR MITT LIV VÄRT ATT LEVA!!

Ikväll, ska jag vid tolvslaget....ta ett glas bubbel med samma väninna, tända en ljuslyckta och skåla in 2012...undrar just vad vi ska lova varandra denna kväll..

Jag hoppas på ett riktigt bra år..

GOTT NYTT ÅR!! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

IRRITERANDE!! Skrev ett inlägg förut och skulle precis spara det.....DÅ DÖR DATORN!! Allt försvann och jag kommer inte ens på vad rubriken va      Tar en prommenad och kommer kanske tillbaka sedan.   ...

WAY IS IT SO HARD!!! Hur i all världen ska jag kunna bli bra på att blogga om jag inte gör det?? Hur svårt ska det vara att skriva ett par rader varje dag??  DET ÄR JU BARA ATT SKRIVA!!   Träningen ja..... den jobbar jag på    Har haft en...

   Jag undrar när man kan se resultat på sin träning? Tog för en tid sedan ett beslut att nu får det vara nog, det måste ske en förändring i mit liv. Så nu har jag schmalagt min träning och ändrat lite på mina matvanor, det känns riktigt bra. S...

Jag godkände just en kommentar från juni 2012, så JA verkligen länge sedan.   Förhoppningen är ju att det skall bli ändring, så jag återkommer   ...

    Omstart