WAY IS IT SO HARD!!!

Hur i all världen ska jag kunna bli bra på att blogga om jag inte gör det?? Hur svårt ska det vara att skriva ett par rader varje dag??

 DET ÄR JU BARA ATT SKRIVA!!

Träningen ja.....

den jobbar jag på   

Har haft en mindre bra vecka, mådde dåligt i början av veckan och sen har det bara gått utför. Snacka om att träning och mathållning går hand i hand. Jag vill verkligen få det att funka så det är väll bara att ta tag i det igen helt enkelt.

Jag har ju mina mål uppsatta, hur svårt ska det vara att sträva efter??

SLUTMÅL = KRYSSNING   

Så, om jag nu vill komma iväg på en sådan.....så är det dax att ta i med hårdhandskarna!!

Varför ska jag behöva försvara ett val jag gjort??

Det är väll ändå mitt val.

Det behöver inte alltid ha hänt något eller vara något fel, valet kan jag göra ändå.

Jag har funderat på att förklara, men varför??

Måste jag för att slippa försvara det?

Det tycker jag inte att jag ska behöva.

Alla kan vi välja precis hur vi vill ha det i olika situationer.

Jag accepterar andras val och jag hoppas att andra kan acceptera mina.

Jag har valt att inte dricka alkohol på ett halvår, kanske ett år eller varför inte på obestämd tid eller hela mitt liv. Jag känner mig trygg i valet och har inga probelm med det, förutom att det finns andra som tydligen har problem med det.

Trist tycker jag.

Ibland undrar jag faktiskt om det är fel på mig och mina val eftersom det påpekas allt som oftast, men vad kan möjligen vara för fel på just detta val??

Inget tycker jag!

Av nyfikenhet skulle jag kunna utmana andra till att testa, för att se hur många som skulle våga nappa på det.

Jag menar...Hur kul har man utan alkohol??

Men...det är ju erat val att göra

C U 

Året har börjat bra tycker jag, men den riktiga kraftsamlingen tog jag för ungefär två veckor sedan. Efter att ha läst och inspirerats av en väninnas blogg, där hon lagt ut härliga bilder på bra mat....mmmmums, det kan ju jag också göra.

Då bestämde jag mig för att ta mig själv i kragen på riktigt.

Jag ställde mig på vågen, konstaterade att jag gått upp 10 kilo sen i somras och har nu 18 kilo till målvikt....vad kan jag säga mer än MORR! Jag skulle kunna skriva ner mer än hundra (bort-)förkalringar till detta, men jag struntar i det. För hur det än är, så har jag ätit förmycket av fel mat och rört mig för lite.

Så jag gav mig in i GI-världen igen. Har skurit ner radikalt på kolhydraterna och kylen är full av grönsaker och frukt. Suget som smyger sig in på kvällen, dämpar jag med te och en frukt eller hemgjort knäcke (riktigt gott, tack Tilda).

Vad gäller vågen tänker jag inte göra som innan och väga mig varje vecka, utan bara väga mig en gång i månaden. Så om två veckor kommer resultatet, men jag känner redan nu att det går åt rätt håll.

Sen har jag ju träningen också, där kan jag ju lägga in en växel till, men i det stora hela är jag nöjd och kämpar vidare.

C U   

Japp, det kan man säga att jag blev...

-Mamma, jag mår illa.

Det händer inte så ofta, så jag blev faktiskt lite ställd.

-Är du hemma idag, så är du hemma imorgon och då blir det ingen hockey. 

Den brukar funka, men ack nej, inte idag.

-Okej, jag orkar iallafall inte. 

Då måste det ju vara något fel. Så det blev VAB för mig.

Så, dagen har knatat på.

Funderade lite på om jag är ensam, men när jag är hemma, så får jag dåligt samvete. Det spelar ingen roll om jag är hemma och är sjuk själv eller om jag VAB:ar. Jag har lite svårt att sätta fingret på vad det är som gör att jag får det. Kanske är det orsaken till att jag sällan känner efter om jag är sjuk. Jag har ju faktiskt åkt iväg till jobbet med feber, yrsel, illamående och dyl. Det är inte alls bra, jag vet. Faktiskt idiotiskt och ganska egotrippat dessutom. I ett försök att försvara det vill jag tro att man kan känna sig sjuk när man är trött och jag är en väldigt morgontrött människa.

-Du mår säkert illa för att du är trött.

En av mina repliker imorse. Efter den med hockeyn. Ett tappert försök till att få iväg honom till skolan. Det är väll inget fel med det, men jag känner mig ganska usel över det.

Det känns som jag borde ha lyssnat på honom, jag menar det händer ju inte alls ofta, att han säger att han är sjuk. Det jag skulle haft dåligt samvete för, är om jag skickat iväg honom, INTE för att jag är hemma när han är sjuk.

Får väll helt enkelt tänka om.

Är man sjuk, så är man.

Det är ingen som tackar en för att man sliter ut sig själv.

C U 

Ok, jag får väll vara nöjd.

Vågen stod i o f still sen förra veckan

men

måttet runt midjan hade minskat en del.

Så, summan av det hela är ändå en nedgång

och det är ju bra.

Dessutom känns det bra, så jag är nöjd.

Nu siktar jag på nästa vecka och tar nya tag.  

Hm..inte så upplyftande resultat   det som gick så bra innan sommaren. Jaja, det är bara att bita i det sura äpplet och ta tag i situationen.

Delmålet blir att gå ner 10 kg till nyår.

Nu är det dax att åka till stan.

Imorgon börjar nedräkningen. Vägnings-söndagarna startar upp igen och som jag sagt förut....nu ska ringen bort.

Jodå...jag har en plan!!

Mat: Minska kolhydraterna en aning, dock ej ta bort helt. Dessutom är det slut på "backningen" hur gott det än må vara.

Godis: Nop. Finito. Skulle jag bli sugen, så är nötter tillåtet. Popcorn till "fredagsmyset" och sprite zero går an.

Träning: Har ett schema, måste se till att det funkar.

Det finns inga genvägar och skulle det finnas, så hatar jag att fuska.

Ett mål...??...jepp, det har jag också. 1 september 2012, Stockholm, Tjejmilen dessutom ska jag ha nått min målvikt, som varit svårbestämd eftersom olika tester visar olika resultat. Men nu har jag bestämt att 74 kg är min målvikt.

Dax att köra hårt.