Du skulle ha fyllt år idag.....37

Overkligt...

Han saknar dig jättemycket, pratar ofta om hur kul ni hade när ni sågs och att han skulle vilja vara lika bra på att spela gitarr som du va.

Jag kommer ännu ihåg när samtalet kom....jag log   inte för att jag va glad åt det som hänt...utan för att jag kände frid i själen, men jag kände även att du äntligen fick en frid. Att sen se Gustavs ögon, när jag talade om det för honom.....det va hjärtskärande  

Ju längre tiden har gått, så tycker jag att det känns mer och mer....men det är nog för jag varit så fokuserad på Gustavs sorg, att jag trängt undan min. För det är klart jag känner sorg, även om jag inte alltid visar det. Men du vet ju hur jag är, ska alltid vara så stark.

Det är tomt. Vi hade en viss jargong...och det är en av dom sakerna med dig som jag saknar.

Vi saknar dig.

...när jag gick o la mig igår   

Så jag fick ta fram ett block och när jag öppnade det märkte jag att jag varit mycke snurrigare i mina funderingar än vad jag är nu...  o de e ju positivt att jag är på bättringsvägen....

Jaja....hur som....BESVIKELSE...är känslan jag har. På mig själv just för tillfället. Jag måste få ett stopp på detta nu!!

Det gick ju såå bra och jag mådde fantastiskt. Tyvärr, så tappade jag både motivation och disciplin   och jag har svårt att hitta tillbaka. Jag ser och känner hur jag sakta återgår till det jag lovade mig själv att aldrig återvända till och jag mår skit över det.

Dax att sätta STOPP!! Det räcker nu!

Jag ska : sätta nytt slutmål + nåt delmål (har nog två klara)

             göra en plan

             fixa schema för matintag och träning

             dessutom tänker jag BLOGGA om det   

Det kan ju vara moroten i min vardag. Bloggen är ju redan startad, så det är ju bara att köra.

Nu ska "ringen" bort igen!!

   Oj, vad det är härligt att skratta och att se andra skratta. När man får en riktig skrattattack, så att tårarna sprutar....helt underbart    

Det borde man ha varje dag...ett riktigt gott skratt   

....känns det som....

Under dagarna, eller rättare sagt när jag inte sitter vid datorn, vet jag precis vad jag ska skriva. Allt faller på plats, men så fort jag loggar in, så fastnar fingrarna och jag får inte ner ett ord av vad jag tänkt. Hur svårt kan det vara..??..

En enorm tomhetskänsla drabbade mig idag och den hade jag nog tänkt att skriva om, men....just nu hittar jag inte orden. Jag vet nog inte riktigt varför jag kände mig så...

...fast jag vet nog innerst inne. Många olika händelser, som jag inte alltid hunnit bearbeta innan det hänt något nytt. Ett nystan som bara blir trassligare och trassligare. Kan ju vara en idé att nysta ut det.

Men just nu....skjuter jag upp det ännu en dag

C U

Hm...nytt...men det känns ändå som jag har tänkt länge på detta. Tänkt ja, det gör jag ju allt som oftast....massor av funderingar som bara rullar runt i huvudet. Frågan är ju om detta kan vara ett sätt för mig att skingra mina tankar och funderingar....svaret kan jag ju kanske få nu, när jag tagit första steget.

En egen blogg.

Men vad har jag att komma med....en fråga som poppar upp. Vem skulle vara intresserad av att läsa i denna blogg? Borde jag bry mig?

Nja...det tror jag inte. Jag vill bara på något sätt få utlopp för allt virrvarr som uppehåller min hjärna.

Jag skriver....så får vi se vart det leder...

Nu....Sex and the city-the movie